*Varning för känsliga läsare*

Vaknade halv sju imorse och låg kvar en stund och gick upp vid sju. Gick på toa och sen började jag plocka in disken som hade torkat och ska precis ställa in två assietter i skåpet när en ugnsfast form i keramik/porslin åker i golvet o blir 1000 bitar. Jag hoppade till och tro det eller ej men jag fick såklart en skärva under min fot som jag trampade på och den åkte in minst 5 mm i foten och blodet forsade. Jag roffade åt mig hushållspappersrullen snabbt och höll för såret. Pappret blev rött på bara några sekunder.

Fort in på badrummet och satte mig på golvet med pappret och tänkte "va fan ska jag göra??!?!".
Hoppade på ett ben till sovrummet för att hämta mobilen och fort till badrummet igen. Ringde min pojkvän flera gånger utan svar. Jag skakade och händerna va fulla av blod. Börjar skriva ett sms och precis när jag skickat så ringde han upp. Jag grät, skakade och kippade efter luft mellan orden och jag fick fram det jag ville. Snabbt ringde han sin pappa, då han va för långt borta för att kunna hämta mig.
Svärfar kom och vi åkte till vårdcentralen här i Falkenberg och fick komma in på ett rum direkt.

En sköterska kollade på mitt sår och sköljde det med vatten, det va kallt och skönt. Sen fick vi vänta på en läkare som skulle kolla på såret om det behövde sys. Tiden gick rätt snabbt och efter 1,5 timme kommer det in en läkare och kollar lite på det och konstaterar att det ska sys. Sköterska ska då hämtas och efter en stund kommer läkaren in med en annan läkare som ska sy istället och efter några minuter kommer också en sköterska in och det tvättar lite till, gör i ordning redskap och börjar bedöva området som ska sys, fyra fina stygn prydde läkaren mig med.

Ungefär klockan 10 är jag färdigsydd och omplåstrad så måste säga att det gick ganska snabbt ändå. Från att det hände kl 7 till färdigsydd kl 10. Ett stort tack till personalen på vårdcentralen, jättebra personal, jag har valt helt rätt ställe! Även ett stort tack till mitt sällskap, min svärfar, som kunde hjälpa mig. Självklart ska jag inte glömma min älskade, underbara sambo och världens bästa pojkvän heller.

En händelserik tisdagsmorgon må jag säga!